|
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vem-ska-aga-makten-over-dig-pa-natet_8211028.svd
Vem ska äga makten över dig på nätet? Lobbyisternas aktiviteter har nått rekordnivåer inför EU:s nya dataskyddslag. Allmänhetens engagemang är däremot oväntat svagt när bland annat rätten att sopa igen sina digitala spår, ?rätten att glömmas?, ska upp på bordet. Men nätet glömmer inte. Visa mig dina Facebook-likes, och jag ska säga dig vem du är. I en studie från Cambridgeuniversitetet nyligen gjordes en automatiserad analys av vad 58000 Facebookanvändare tryckt ?gilla? på. Med förbluffande träffsäkerhet kunde forskarna förutsäga deras ålder, IQ, sexuella läggning, politiska åskådning och religion. Genom sociala nätverk, sökmotorer, nätbutiker, molntjänster, appar och så vidare lämnar vi dagligen ifrån oss mängder av personlig data. Att hävda att internetföretagen idag vet mer om oss än vi gör själva är inte spekulativ science fiction, det är förmodligen redan sant. Ett solklart integritetshot, menar EU-kommissionen och vill därför uppdatera de europeiska dataskyddslagarna från 1995. När de skrevs hade mobiltelefonerna decimeterlånga antenner och bara en procent av befolkningen använde internet. För Facebook, Google, Apple och liknande företag är insamlandet av kundernas persondata själva affärsidén. Ju mer de vet om oss, desto bättre service kan de ge ? intressantare Facebookflöden, relevantare sökresultat, lämpligare köprekommendationer. Och, inte minst, de kan individanpassa reklamen som finansierar tjänsterna. Således kämpar de med näbbar och klor mot alla förslag på skärpt integritetsskydd för nätanvändarna. SvD stöter på Dimitrios Droutsas, före detta grekisk utrikesminister, i en hiss långt inne i EU:s bastanta byggnadskomplex i Bryssel. Numera representerar han, i välskräddad kostym, den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och är föredragande för en del av det nya dataskyddspaketet. Han är inte glad. ? Min känsla, efter flera månaders diskussioner, är att det i det här huset sker en förskjutning mot att tillvarata företagens intressen istället för medborgarnas grundläggande rättigheter, säger han. Det brukar bli liv i luckan när EU tar sig för att reglera nätet. Protesterna var omfattande mot 2006 års datalagringsdirektiv, som gav myndigheterna ökad möjlighet att övervaka medborgarna. Samma sak när Acta-avtalet, som skulle bekämpa piratkopiering, förhandlades några år senare. ? I arbetet kring Acta var det folkliga trycket helt avgörande, utan det hade lobbyisterna fått igenom sin agenda. Det är oroande att det inte alls finns samma folkliga engagemang nu kring dataskyddet, det betyder att lobbyisterna har större chans, säger Dimitrios Droutsas. Det var förra året som EU-kommissionens vice ordförande Viviane Reding presenterade ett skarpt formulerat förslag på ny dataskyddsförordning. En av de viktigaste punkterna är krav på uttryckligt samtycke från konsumenterna innan företagen får behandla deras uppgifter. En annan är medborgarnas rätt att begära att deras uppgifter raderas. De amerikanska it-bolagen har svarat med en lobbyingkampanj som många beskriver som en av de intensivaste och mest välfinansierade någonsin i Bryssel. I början av juni ska Europaparlamentet ta ställning till kommissionens förslag. Ledamöterna har inför det kommit in med hela 4000 ändringsförslag, åtskilliga influerade och till och med skrivna av lobbyisterna. Även nederländska Sophia in?t Veld, som representerar den liberala gruppen och normalt sett försvarar lobbyingsystemet, tycker att det gått för långt. ? Lobbyingen den här gången var även stödd av USA:s regering tidigt i processen, vilket jag tycker är opassande. I andra debatter har engagemanget från civilrättsliga grupper varit större. Hur kommer det sig att det här inte debatteras mer på nationell nivå? Kanske är det på en för teknisk nivå, säger hon under ett seminarium i Europaparlamentet. De intresseorganisationer som arbetar för medborgarnas interneträttigheter hävdar att EU-kommissionens förslag redan har vattnats ur rejält av de stora företagens påtryckningar. ? Att låta Facebook och Yahoo diktera hur vi ska reglera nätet är som att låta bankindustrin bestämma nästa bankreglering. Det finns starka ekonomiska värden i att sälja personliga data. Föreställ dig vad all information du lämnar till Facebook under tio år skulle kunna innebära för din försäkringspremie eller framtida arbetsgivare, säger Jérémie Zimmerman, talesperson för La Quadrature du net, en opinionsbildare för frihet på nätet. Individens rätt att begära att personlig data raderas är ett av de mest kontroversiella inslagen i kommissionens förslag. Banksektorn menar att de då inte skulle ha något att basera lånelöften på. Även journalister har protesterat, eftersom förslaget kan göra det svårare att granska personer. Jérémie Zimmerman tycker att ?rätten att glömmas? är nonsens ? det finns inga skäl att lita på att företagen skulle radera värdefull data. Också Nuria Rodriguez, jurist på Europeiska konsumentorganisationen BEUC, tycker att begreppet är naivt. ? Det finns många kopior på data, och det är i praktiken ofta svårt att radera alla kopior. Konsumenterna har förlorat rätten till sin egen data på nätet, säger hon. Nuria Rodriguez påpekar, utan att dölja sin upprördhet, att det redan finns lagar som ger medborgarna rätt att veta vilka uppgifter som finns lagrade om dem och korrigera den, men att företagens fagra tal om öppenhet inte går att lita på. ? Sanningen är att företagen inte följer lagen, och det är lättare att bryta den på nätet. SvD Näringslivs avslöjande nyligen om att svenska banker i hemlighet sålt vidare information om kunder som nekats bolån är ett färskt exempel på handeln med persondata. Men en av de många företagslobbyisterna i Bryssel, Kimon Zorbas, vice ordförande för reklamorganisationen IAB, hävdar att det är en myt att företag samlar på sig sådana mängder data. ? Vi försöker förmå våra medlemmar att inte behålla data längre än den behövs, för det kostar pengar att lagra data. Jag tycker att lagförslaget är alldeles för extremt. Redan i kommissionens förslag finns emellertid undantag från rätten att glömmas. Det handlar bland annat om vetenskapliga, journalistiska och konstnärliga syften. Den som ska se till att partigruppernai parlamentet når en överenskommelse är Jan Philipp Albrecht, tysk miljöpartist med lätt bångstyrigt hår, huvudförhandlare för dataskyddsreformen. Med sin ungdom ? han är född 1982 och uppvuxen med datorer ? och aktivistiska bakgrund löper han en uppenbar risk att drabbas av en svekdebatt om han lyssnar för mycket på företagslobbyisterna. Så är han också tydligt på defensiven när han får frågor om parlamentets många förändringsförslag. ? Det finns mycket propaganda därute som inte ger en rättvis bild av det vi pratar om. Vi ska inte anpassa våra lagar till hur amerikanska företag uppför sig, de ska anpassa sig till våra lagar. Mitt jobb är att se till att vi får en gemensam lag för hela EU och att den lagen följs, säger han. Efter sommaren ska det tredje maktcentret i EU-apparaten, ministerrådet, in i diskussionen. Där lär dataskyddsreformen stöta på ännu mer patrull. Kommissionens förslag gäller alla slags dataregister, men flera medlemsstater vill lyfta ut myndighetsregister. Sveriges riksdag vill ha ett direktiv, som är mindre bindande, istället för förordning. Det återstår alltså att se hur långtgående EU:s nya dataskyddslagar blir när de väl är på plats. Men en slutsats går redan att dra: Våra personliga data har blivit hårdvaluta, och frågan om vem som har makten över dem kommer att bli allt viktigare. Det finns goda skäl för var och en att fundera över hur mycket personlig information vi gratis lämnar ifrån oss. Tobias Brandel http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vem-ska-aga-makten-over-dig-pa-natet_8211028.svd /Elof |