|
Hej DFRI-listan! Äntligen har jag fått ett svar i sak på vad jag hela tiden påstått. Det är första gången på två år! Låt mig ta upp sakfrågorna. 1. För det första har Anne-Marie Eklund-Löwinder hittills inget att erinra mot min beskrivning att e-legitimationsutfärdarna (bankerna, Telia, m.fl.) samlar in adresserna till de av användarna anlitade e-tjänsterna i dagens e-legitimationssystem. Det är allvarligt nog! I det föreslagna nya systemet med Svensk e-legitimation bekräftas tidigare adressinsamling genom användning av standarden SAML-assertion. Om jag har gjort en tidsbokning på en HIV-klinik eller hos en psykiater med min e-legitimation, vill jag inte att banken ska få reda på det. Om jag har varit inne på mina apoteksrecepttjänster vill jag inte att banken ska känna till det. Om min hustru har haft flera tidsbokningar för kontroll av bröstcancer vill jag inte att banken ska känna till det. Jag vill inte heller att banken ska kunna sälja dessa uppgifter till det försäkringsbolag där min hustru eller jag har våra livförsäkringar. Om jag t.ex. har anlitat Svenska Spels tjänster ofta vill jag inte att banken ska komma till mig och begära omförhandling av räntan på mitt bostadslån eftersom banken då bedömer sig ta en högre risk. Om bolånet ligger i en annan bank vill jag inte att banken ska sälja samma uppgifter till den banken. Om jag är medlem i ett politiskt parti vill jag inte att banken ska känna till att jag loggar in mig med e-legitimation på partiets medlemstjänst. Jag anser att dessa förhållanden gravt kränker min personliga integritet. Jag har därmed lidit skada. Detta gäller även 2 miljoner andra e-legitimationsinnehavare som med mig har förvägrats det skydd som tillkommer oss enligt Personuppgiftslagen (1998:204). Om jag i den analoga världen vill legitimera mig med mitt körkort, har Transportstyrelsen, som utfärdat mitt körkort, ingen aning om var, när och i vilken omfattning jag identifierar mig med körkortet. Då borde det självklart vara ett anständighetskrav att den digitala lösningen uppfyller minst samma integritetskrav. Men om det fungerade med mitt körkort som det fungerar på nätet med e-legitimation skulle den expedit som granskar mitt körkort säga: "Vänta ett tag, jag ska bara skicka information till Transportstyrelsen om att Du har legitimerat Dig här." Då skulle jag fråga mig: "Vad angår det Transportstyrelsen var jag legitimerar mig med mitt körkort?" 2. Punkt 2 stämmer exakt med felet i principen att E-legitimationsnämnden samlar de adresser användaren anlitar när hon/han identifierar sig i en e-tjänst. E-legitimationsnämnden hämtar/samlar dessa adresser enligt SAML-idp-discovery-standarden. Det är detta som kommittédirektivet 2010:69 skjuter in sig på. Insamlandet! Och direktivet utgår då från Personuppgiftslagen (1998:204), som slår ned på "behandling av personuppgifter" (3 §) som innefattar "Varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, ... t.ex. insamling, ... inhämtande ... av uppgifter ...". Att sedan det rapporterade statistikunderlaget har skalat av individerna har inte med saken att göra, det handlar om kosmetik - inte om integritetsskydd. Jag överlåter åt läsaren av detta att avgöra om mina påståenden är ogrundade eller om jag har fått saker och ting rejält om bakfoten. --- Till Sven Ruin vill jag säga att det ligger mycket i vad Du säger. Naturligtvis går det att omformulera frågorna. T.ex.: Anser Du att det är bra att utfärdarna av dagens e-legitimationer (banker, Telia m.fl.) känner till vilka tjänster användarna identifierar sig på? Vänliga hälsningar Erik Mjöberg --- On 2014-06-04 10:51, Anne-Marie Eklund-Löwinder wrote: Hej,
Din
punkt 2 stämmer inte ett enda dugg, där behöver du göra din
hemläxa, och andra också kanske? Vilken tur då att det är så
lätt att kontrollera fakta. Regelverket för svensk
e-legitimation finns publicerat för allmän beskådan, och för
varje läskunnig att ta till sig. Ni hittar det på http://www.elegnamnden.se/
eller närmare bestämt här: http://www.elegnamnden.se/regelverketgallandeversion.4.77dbcb041438070e039a8b6.html Jag kan varmt rekommendera alla intresserade
att sätta sig in i hur det ser ut. Det ger tvärtom mot vad Erik
(vad jag kan se helt ogrundat) påstår. Jag pekar på några av de
viktigaste sakerna här: Se Bilaga J – Rapporteringsrutiner, punkten
7.5: "Rapporterat statistikunderlag ska inte
medge att det går att härleda enskilda transaktioner mellan
Användare och e-tjänst". Se även Bilaga A - Ersättning och
fakturering, punkterna 2, 4.1 och 4.2, om vilken information som
fakturorna innehåller. De anger i praktiken enbart antal unika
användare per e-tjänst. Min slutsats är att du har fått saker och
ting rejält om bakfoten. Med vänlig hälsning, Anne-Marie
Eklund Löwinder Säkerhetschef .SE
(Stiftelsen för Internetinfrastruktur)
Adress:
Ringvägen 100 Postadress:
Box 7399, 103 91 Stockholm Växel:
08-452 35 00 Direkt:
08-452 35 17 Mobil:
0734-31 53 10 E-post:
anne-marie.eklund-lowinder@xxxxxx Twitter: @amelsec Från:
Erik Mjöberg [mailto:erik.mjoberg@xxxxxx] I kommittédirektiv 2010:69 för bildandet av E-legitimationsnämnden står: Felaktigt utformat skulle ett system för samordning av elektronisk identifiering och signering kunna leda till risker för den personliga integriteten, t.ex. om uppgifter om en enskilds alla kontakter med myndigheterna skulle samlas på samma ställe ... 1. Visste Du att utfärdarna av dagens e-legitimationer (banker, Telia m.fl.) känner till vilka tjänster användarna identifierar sig på? (Se BankIds hemsida, punkterna 7 och 8 i statistikrapporterna) 2. Visste Du att i det nya förslaget till Svensk e-legitimation känner inte bara utfärdarna till de tjänster användarna identifierar sig på utan även E-legitima- tionsnämnden (en myndighet under Skatteverket) samlar in samma uppgifter (för att proportionera identifieringskostnaderna på de myndigheter som levererar tjänsterna)? Vänliga hälsningar Eri Mjöberg |