| Hej Default-värdet är att alla handlingar i en myndighet är offentliga. Därmed borde även vapenlicens vara det. Så långt principerna. Därefter kommer alla praktiska eftergifter: 1) En handling definierades i världen före informationssamhället, där den därmed blev ett cellulosabaserat fysiskt orginal, med bläck applicerat som bevis på äkthet. Det är med andra ord fortfarande upp till viss argumentation att fastställa vilken serviceskyldighet myndigheten (polisen) har att tillhandahålla systematiserade sammanställningar av handlingar, dvs. elektroniska register. Först när någon gör något (t.ex. begär ut ett register) så utvecklas en praxis som blir normgivande för andra sammanhang. Många myndighetsföreträdare vet idag helt enkelt inte hur de ska agera, och säger därför nej, kanske mest för att säkra sin egen rygg ifall det i senare bedömning skulle framgå att de agerat felaktigt. 2) Innan utlämning av en handling ska det *i varje enskilt fall* göras en bedömning ifall det finns grund för att hemligstämpla handlingen. Även här behöver en hemligstämpling motiveras, vilket inte alltid är så lätt. Om det inte finns grund för hemligstämpling är den alltså offentlig. Rimligtvis bör man då få veta att handlingen är hemligstämplad, dvs. att den finns. 3) Det finns en massa praktisk huvudvärk om hur handlingen ska förmedlas, och hur mycket handgripligt arbete handläggaren ska behöva göras innan de kan ta betalt för sitt arbete (t.ex. så begärs x kr per kopierad pappershandling, ifall det handlar om stora volymer). I informationssamhället kan det exempelvis handla om vilket format data levereras. Med andra ord är serviceskyldighetens räckvidd är ytterligare en sådan praktisk gummiparagraf som bara kan fastställas genom konkreta fall. Det är nog någonstans här i geggan av praktiska eftergifter och rädslan att göra fel som det blir konkret att fastställa hur långt offentlighetsprincipen sträcker sig i den praktiska världen. Det är en gråskala. Det gäller oavsett om man talar om socialstyrelsen data över problembarn, körkort, eller vapenlicenser. I många fall är det obruten mark, och vi vet bara mer först då varje dimension testas. Den största och svåraste frågan är emellertid fortfarande: Jag behöver känna till den offentliga handling jag ber att få ta del av . Jag måste med andra ord veta att den finns, var den finns, och hur handlingen är utformad. Det är den verkliga nöten att knäcka. Ett exempel: Innan jul frågade jag FRA-domstolen (siun.se) om "...mina elektroniska meddelanden (t.ex. mitt e-post-konto hos google) varit utsatt för signalspaning enligt ..." FRA-lagen. Gissa vad de svarade! De svarade nekande, men bara med utgångspunkt från det underlag jag lämnade, dvs. bara med utgångspunkt ifall de spanat specifikt på mitt g-mail-konto. Domstolens undersökning inkluderade inte mitt Yahoo-konto, därför att jag inte specifikt efterfrågat ifall just det kontot varit utsatt för signalspaning. Jag behöver med andra ord veta exakt vilken data jag efterfrågar för att offentlighetsprincipen ska vara tillämplig. *Det* är den riktiga svårigheten... :-) staffan Staffan Jonson, Senior Policy Adviser .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur) Telefon: 08 - 452 35 74 Mobil: 073 - 317 39 67 Postadress: Box 7399, 103 91 STOCKHOLM Besöksadress: Ringvägen 100, Hus A1, 9 tr, Stockholm 2 jan 2013 kl. 11:56 skrev Erik Josefsson:
|