Re: [DFRI-listan] Re: trådar dör snabbt

[David Kronlid <david@xxxxxxxxxxx>]

En begränsande faktor i diskussionerna på DFRI:s "listan" kan ju också
vara att den är publik, den publiceras öppet på internet för alla att
läsa, diskussionerna kommer för all framtid att finnas tillgängliga för
dem som behagar göra en sökning i framtiden. Utöver den egna servern så
kommer materialet att finnas tillgängliggjort för allmänheten av Google,
Kungliga biblioteket, och många fler som dammsuger nätet på allt som
publiceras och sparar ner det för all framtid.

Det betyder att man nog gärna tänker sig för både en och två gånger
innan man skriver något.
Hade föreningen valt att ha en sluten mejlinglista/forum, som bara gick
till medlemmar och dessutom gjort medlemslistan tillgänglig för alla
medlemmar så tror jag att man hade kunnat få bättre diskussioner och mer
spontana diskussioner. Hade alla kommunikation dessutom skett krypterat
så hade man eventuellt närapå kunnat uppnå yttrandefrihetskänsla och
därmed öka debatten ytterligare. Hade man dessutom anonymiserat
IP-adresser samt använd anonyma alias och låtit bli att avslöja
personliga detaljer i sina inlägg så hade man kunnat uppnå nästan full
yttrandefrihet. Nu när allt kan och kommer att läsas av vem som helst
för all framtid så blir det ett större steg till att börja diskutera och
att diskutera fritt.

Ur mitt eget perspektiv som politiker och därmed många gånger
misshandlad av media så tänker jag såhär:
Dag 1 kanske jag säger att det är dumt att föreningen stämmer FRA/staten
för det är dömt att misslyckas.
Dag 3 kanske det framkommer i media att FRA/säpo/polisen hackat sig in i
företags och privatpersoners utrustning för att läsa svenska mejl som
bara passerat svenska servrar och svenska nätverk, och därmed begått
övervakningshandlingar som saknar tillstånd från riksdagsbeslut.
Dag 4 måste jag då ändra ståndpunkt helt och hållet, och måste väldigt
hårt kritisera övervakningen för att kompensera för mitt tidigare
förslag om att vi inte ska stämma FRA.
Dag 5 så läser en journalist vad vi diskuterat i DFRI och gör då
intervjuer med några av oss. Vid inbjudan framställer de det med len
röst som om de vill få intervjuobjekten (från DFRI) att kommentera de
hemska avslöjanden som media gjort om övervakning av oskyldiga svenskar.
När väl videokameran och mikrofonen är igång så visar det sig att
intervjun istället handlar om att såga föreningens vid fotknölarna och
framställa föreningen som velig och verkningslös amatörförening som inte
har en chans mot den stora starka staten, bara media har en chans att
vara en motpol till staten och medborgarna gör bäst i att lita på
medierna för de är de enda som orkar stå emot makten. De ställer hårda
frågor och undrar varför flera av oss, bl.a. vår ordförande avrått oss
från att stämma FRA ena dagen och så lägger de upp en text med utsuddade
detaljer och en tumme välplacerad över något viktigt ord och ger
TV-tittaren intrycket att DRFI-representanten skrivit att "vi inska stka
stämma FRA för att de inte gjort något fel" och nu plötsligt ett par
dagar senare så är FRA onda och ska förgöras. De får det indirekt att
framstå som om DFRI-represenaten har psykiska problem och är velig. De
lägger på någon expertkommentator som använder basröst och klipper in
bilder från något helt annat sammanhang, t.ex. en ungdom med nitar i
ansiktet som tar ett självrullat hampabloss och en DFRI-logga på armen.
De försöker att mentalt knäcka rörelsen medan de framställer sig själva
som goda.
I ett par veckor efter avslöjandet så basunerar skrivna och visuella
medier ut hur ond staten är och hur goda de själva är som står på
läsarnas sida, i ledare och bloggar berömmer man sig själva och fördömer
FRA. Att medierna är delvis finansierade av staten, och därför under
lång tid hjälpt till att framställa offentlig sektor och partier i god
dager, samt rapportera oförtjänt mycket om vad som händer i politikens
värld är inget de säger till läsarna, utan de framställer sig som
folkets bästa försvarare även om de går i maktens ledband av ekonomiska
skäl.
Detta är Sverige idag 2014, ett Sverige som opinionsbildare av alla slag
får känna på då och då. Det saknas respekt för oliktänkande i svenska
medier, utan alltid finns det en nedsättande underton eller subtil
mobbning mot avvikare och bara mediets egna sakpolitiska och ideologiska
inriktning samt taktiska val framställs subtilt som de rätta.
Det går enorma ekonomiska stöd till medier från regeringarna, ekonomiska
storägare har dessutom en agenda, mediets anställda ledarskap har en
agenda, det finns betydande ekonomiska avvägningar bakom
publiceringarna, i princip alla reportrar/journalister går i någons
ledband delvis och skyddar dem som indirekt finansierar deras inkomst.
Medierna väljer ofta med omsorg när de ska reta upp sina finansiärer,
men de måste då och då reta upp sina finansiärer för att kunna behålla
ett sken av att vara opartiska och uppstudsiga mot makten.

Eftersom vi inte har yttrandefrihet i praktiken i Sverige, utan vi
alltid riskerar att förföljas av delvis skattefinansierad media för våra
åsikter så väljer jag själv ofta att hålla tyst och istället yttra mig i
frågor som jag bedömer är värda att riskera medial förföljelse för. Det
är Sverige år 2014 och livet som politiker i ett nötskal. Allt man säger
eller skriver kan komma att användas emot en och förvrängas till
oigenkännlighet om man inte alltid uttrycker sig politisk korrekt till
100% varje gång och på ett sådant sätt att saker är svåra att rycka ur
sitt sammanhang genom klippning, och då menar jag VARJE gång. Jag är med
i DFRI, det är politiskt inkorrekt. Jag har hög IQ och är med i Mensa,
det är politiskt inkorrekt. Jag är ideologiskt närliggande
libertarianismen, det är politisk inkorrekt. Jag var i min ungdom
frikyrklig, det är politiskt inkorrekt. Jag var tidigare aktiv politiker
i SD, det är politiskt inkorrekt. Jag har bytt parti två gånger (KDU,
SD, M), det är politiskt inkorrekt. Jag ses av andra som "borgerlig" men
kämpar för den svaga människan eftersom jag är libertarian, det är
politiskt inkorrekt. Med andra ord väljer jag mina strider och tenderar
att väga mina ord på guldvåg numera för jag kommer alltid att ha de
statsstödda medierna emot mig(t.ex. alla tidningar med över 1000
prenumeranter, inte bara SVT/SR som många tror). Jag kommer kanske
alltid att vara provokativ ur maktens perspektiv för att jag som
libertarian står på den svaga människans sida i samhället mot både en
intrusiv stat och mot integritetskränkande multinationella företag, det
gör ingen skillnad att jag som politiker indirekt är en del av makten är
man libertarian så vill man begränsa den offentliga sektorns makt starkt
och därmed göra makten(politiker/tjänstemän) missnöjda, samt ta bort
bidrag och därmed göra den inofficiella makten(media) ekonomiskt
missnöjda men intellektuellt fria.

Man brukar säga att yttrandefrihet inte kan begränsas, utan bara
förloras. Det är något som verkar ha glömts bort i Sverige på senare
tid. Dels har vi välmenande lagliga begränsningar för att skydda vissa
grupper eller individer från osakliga trakasserier och påhopp. Men det
värsta är att vi har enormt mäktiga delvis skattefinansierade medier som
alla gemensamt dikterar vad man får tycka och inte tycka i Sverige, och
som indirekt kontrollerar vad man får och inte får diskutera privat, på
arbetsplatser, inom politiken och inom lobbyorganisationer. Medierna
agerar ideologisk, moralisk och åsiktsmässig kompass genom subtil
nedvärdering eller öppen mobbning mot oliktänkande. Det är Sveriges och
många andra länders situation, de mänskliga fri- och rättigheterna
behöver stärkas avsevärt. Sverige brukar slå sig för bröstet
internationellt, men jag upplever att man har lång väg att gå, man kan
inte bara som makthavare jämföra sig med muslimska och kommunistiska
diktaturer som torterar och avrättar oliktänkande och säga att man är så
mycket bättre. Man måste försöka göra sitt yttersta istället för att
nöja sig med att vara bättre än de värsta tycker jag.

Situationen är som den är i Sverige 2014, och frågan är om det går att
få en öppen och givande debatt i en öppen lista som drivs av en
lobbyorganisation som DFRI? Jag tror att en debatt inte kan bli öppen,
ärlig och givande i ett övervakningssamhälle som i praktiken saknar
yttrandefrihet och saknar respekt för oliktänkande. Därmed får vi leva
med att debatter kring känsliga frågor blir självcensurerade. Ett sätt
att få en öppen och ärlig debatt i vårt samhälle är att ha ett
IP-anonymiserat debattforum där alla är anonyma mot varandra genom att
inte ange namn och personliga detaljer. Det kanske är lämpligt att vi i
DFRI tar initiativet till ett svenskt sådant? Svenska Flashback fick ju
flytta till USA eftersom vi inte har yttrandefrihet i Sverige. Vi kanske
ska ta steget till att göra något svenskspråkigt debattforum inom de
anonymiserade nätverken för att både praktiskt utföra vår kamp samt
indirekt marknadsföra vår förenings yttrandefrihetskamp och
antiövervakningskamp? Jag tycker det är värt att tänka på.

/David

19x20 skrev 2014-02-26 23:52:
> Hej,
>
> Det var ju olyckligt.
>
> >>> Det sista stycket säger samma sak som det du säger i [1].
> Nej, det är inte det jag säger. 1] Fördjupad diskussion kräver
> frågor/svar, engagemang och tid. = prioritering.
>
> >>> Plus att jag inte tror inte är mediet (mejl) som är problemet.
> Förvirrad... men det har jag inte hävdat tvärtom.
>
> Mvh
> 19x20
>
> On 2014-02-26 23:43, Linus Nordberg wrote:
>> Hej!
>>
>> Det sista stycket säger samma sak som det du säger i [1].
>>
>> Plus att jag inte tror inte är mediet (mejl) som är problemet.
>>
>>
>> 19x20 <19x20@xxxxxxxxxxxx> wrote
>> Wed, 26 Feb 2014 23:37:41 +0100:
>>
>> | Hej,
>> |
>> | Det är ett långt svar, så jag håller mig till den första meningen och
>> | det sista stycket.
>> |
>> | "Jag håller med. Hur skall vi hålla dom vid liv?"
>> |
>> | [1] Fördjupad diskussion kräver frågor/svar, engagemang och tid.
>> |
>> | "Till syvende och sist så hänger det kanske mest på engagemang och
>> | därmed mängden tid en kan ta sig för sådant här. Jag misstänker att
>> | många av dom jag vet hänger på den här listan skulle ha en massa
>> | intressant att säga om flera av våra ämnen om jag träffade dom över en
>> | bit mat en stund och hade lite tid. Vi är kanske inte så många som har
>> | tid med DFRI-relaterat tänkande och kommunicerande. I sådana fall
>> | spelar det inte så stor roll om det är mejl, webforum, chatt, blogg
>> | eller för den delen röksignaler som erbjuds. Utan tid är det liksom
>> | kört hur som helst."
>> |
>> | [2] Jag måste säga och det är med största möjliga ödmjukhet att jag
>> | verkligen inte förstår vad du menar.
>> |
>> | /19x20
>> |
>> |
>> |
>> |
>> |
>> |
>> |
>> |
>> | On 2014-02-26 13:58, Linus Nordberg wrote:
>> | > 19x20 <19x20@xxxxxxxxxxxx> wrote
>> | > Tue, 25 Feb 2014 18:30:56 +0100:
>> | >
>> | > | "Tråd" för mig i det här sammanhanget handlar exklusivt om DFRI:s
>> | > | e-postlista (den här) och inte tw**ter eller f : | b**k eller
>> någon
>> | > | annan "kommunikationskanal" inkl. röksignaler eller morsekod.
>> | > |
>> | > | Jag menar fortfarande att de diskussioner som förs på DFRI:s
>> | > | e-postlista är viktiga för föreningen och om de blir mer
>> djupgående,
>> | > | så är det bra för föreningen.
>> | >
>> | > Jag håller med. Hur skall vi hålla dom vid liv?
>> | >
>> | > Det någon (Erik?) menade med att trådar fortsätter i andra medium
>> kan
>> | > varit att en del diskussioner som börjar här fortsätter på t.ex.
>> IRC och
>> | > då dör ofta mejltråden eftersom "allt" blir sagt i detta andra
>> | > forum. Det är onekligen bekvämt att prata "i chatt-form" där en får
>> | > direkt respons och kan rätta till saker som blir missförstådda.
>> | >
>> | > Någon annan har sagt att det är svårt att hänga med här och det
>> kan jag
>> | > verkligen förstå. Det är stor bredd på ämnena och ingen kan ha
>> koll på
>> | > allt. Ett sätt att råda bot på det är att den som skriver om
>> något som
>> | > antagligen är svårt för dom flesta ser till att få med lite
>> förklarande
>> | > text och kanske länkar. Ett annat är att den som inte förstår tar
>> mod
>> | > till sig och frågar. Det är inte alltid så roligt att ställa dumma
>> | > frågor men vi kan väl hjälpas åt att hålla en hygglig ton på
>> listan, så
>> | > vågar vi nog börja fråga lite mer.
>> | >
>> | > Till syvende och sist så hänger det kanske mest på engagemang och
>> därmed
>> | > mängden tid en kan ta sig för sådant här. Jag misstänker att
>> många av
>> | > dom jag vet hänger på den här listan skulle ha en massa
>> intressant att
>> | > säga om flera av våra ämnen om jag träffade dom över en bit mat
>> en stund
>> | > och hade lite tid. Vi är kanske inte så många som har tid med
>> | > DFRI-relaterat tänkande och kommunicerande. I sådana fall spelar det
>> | > inte så stor roll om det är mejl, webforum, chatt, blogg eller
>> för den
>> | > delen röksignaler som erbjuds. Utan tid är det liksom kört hur
>> som helst.
>> | >
>>
>
>


-- 
DFRI-listan är öppen för alla.
Listan arkiveras och publiceras öppet på internet.
http://dir.gmane.org/gmane.org.user-groups.dfri